Att sköta om en dräktig tik

När en tik blir dräktig kommer hon att få annorlunda behov och hennes olika behov blir inte desamma som den icke dräktiga tikens. Hunden kommer att behöva mycket mer omvårdnad för både sin del och för de valpar hon har i magen. Tiken kommer att ha en hunds behov men dessutom måste man säkerställa att hon inte utsätts för någon onödig stress. Det måste dessutom finnas ett ställe där tiken får vara ifred, där hon kan gå undan och vara trygg. Där kan både hon och de kommande valparna vara för sig själva. Till detta ställe bör inte andra hundar, husdjur eller eventuella barn ha tillträde.

När en tik är dräktig kommer hon att gå igenom flera olika faser och det är mycket viktigt att en uppfödare är kunnig inom olika områden om vad tiken behöver. Ofta är en tik dräktig i omkring

63 dygn och mycket kan hända under denna tid. Som uppfödare måste man till exempel ha koll på att det kan behövas annat foder, och annan typ av träning än vad hunden är van vid. Man bör förbereda förlossningen redan i god tid och se till att tiken inte behöver utsättas för tuff fysisk ansträngning. Om det inte är nödvändigt för tikens eller valparnas överlevnad får man heller inte transportera tiken under dräktighetens sista två veckor.

Är det dags för förlossning?

De allra flesta tikar brukar klara av att valpa på egen hand när det är dags och många hundar väntar också tills de är ensamma. En tik kan ofta klara av att sköta allt omkring valpningen på ett bra sätt. Vissa raser kan dock inte föda naturligt, och ofta undviker man att avla på dem. Ibland spelar det dock inte någon roll vilken ras det gäller utan plötsligt kan komplikationer uppstå i samband med valpningen och då är det ofta bra att ha förberett sig på detta i mycket god tid. Både praktiskt och mentalt bör man ha iordningställt flera olika reservplaner för valpningen. Man måste också se till att en eller flera jourveterinärers telefonnummer finns lätt tillgängliga om något skulle gå på tok.

Även om man har en tik som valpat innan kan något gå snett under förlossningen. Om det drar ut på tiden kan en tik lätt få svårt att orka med. Om en valp är för stor kan den spärra kanalen och den kanske inte kan ta sig ut på ett naturligt sätt. Om valpen ligger fel kan den fastna och vara orsak till problem. En tik som är stressad kan också ha svårt för att valpa naturligt och då kan kejsarsnitt vara enda lösningen. En valpning kan också förhindras att starta om en eller flera valpar dött redan i tikens mage. Då kommer ofta ingen valpning alls och man måste vanligen öppna upp ett kejsarsnitt och ta ut de döda alternativt levande valparna.

Om en komplikation uppstår vid valpning kan det gå riktigt illa. Det är faktiskt så att både tiken och valparna kan dö. Svenska veterinärer är dock ofta mycket erfarna och skickliga så de kan för det mesta hjälpa tiken om man inte kommer in för sent. Om något skulle hända kan det dock vara bra att redan innan valpningen ha kontrollerat om det finns en tik som kan agera surrogatmamma. Om inte detta finns måste man flaskmata valparna och detta innebär mycket arbete och kan kosta en hel del pengar.